Videotex. (Datavision)
Videotex (som i början gick under namnet datavision) var Televerkets stora satsning på ny informationsteknik med text och bild via telenätet till en bildskärmsterminal både till företag och hem-användare. Det hela började i en källarlokal där Data General hade levererat hårdvaran och AU-system programvaran. Det hela blev dock aldrig någon riktigt lyckad kombination från början. Alltför snabb driftsättning utan ordentlig utprovning medförde ständiga driftstörningar. Man satsade stora belopp på det här, det ryktades om ett par hundra miljoner (kanske mer) innan det hela tog slut. Men med visioner och stora förhoppningar, samt den stora penningbörsen drog man igång 1985.
1985 påbörjade jag min provtjänstgöring på det dåvarande Televerket i Stockholm. Jag hade då till att börja med 6 mån. tjänstledighet från Flygvapnet som sedan förlängdes till ett år. 1986 anställdes jag som Systemoperatör.
Intresset och nyfikenheten på det här fanns både från företag och privatpersoner. Det här var ju ett slags "internet". Televerket insåg snart att man måste tillhandahålla säkrare funktion och större kapacitet med möjligheter att bygga ut systemet vid behov.
Man beslutade att driftsätta kraftfullare centraldatorer (DG S280) med tillhörande kommunikationsdatorer (DG S140). Samtidigt med det här installerades också ett multiplex-system inköpt från USA som skulle hantera den inkommande trafiken från alla kundanslutna modempooler.
Bakom datastativen syns de stora kylaggregaten som krävdes för att säkerställa driften. Kylluft under det upphöjda golvet tillfördes stativen.
Här på Sjöviksbacken fanns också ett mail-system som gick under namnet Telebox. Det var ett eget datasystem med Tandem-datorer.
Allt det här började i större skala på Sjöviksbacken i Årsta. Eftersom det gick ut via det vanliga telenätet började snart problemen med datatrafiken. Det blev nödvändigt att dela in Sverige i norra och södra delen. Man byggde upp en likadan driftcentral i Göteborg. Detta medförde i sin tur samtrafik med Gateway-datorer mellan centralerna och en övervakningsfunktion.
Allteftersom kraven på snabb och säker tillgänglighet ökade från både företag och privata kunder steg nu behovet av än mer kraftfullare datorer. IBM (BTX) blev nästa stora driftsystem som sjösattes. Det blev också det sista.
För eventuella datakrascher fanns ett bandarkiv med back-up. Detta kom till användning bl.a. vid den börskrasch som var 1988. Den anstormning som det då blev på våra datorer sänkte systemet. Börsinformation till användarna gick via videotex.
Nu blev det även nödvändigt med ständig övervakning och jourtjänst dygnet runt. En bil med Videotex-reklam anskaffades, som under jourveckan disponerades av jourteknikern.
Videotex blev aldrig någon succe här i Sverige och lades ner i början av 90-talet. I England med namnet Prestel, hade man haft det här några år. Det var också en engelsman vid namn Sam Fedida som uppfann det här systemet 1974. Också i Frankrike under namnet Minitel hade man med viss framgång använt systemet, med bl.a. gratis terminaler och tillgång till telefonkatalogen.
1990 började datatrafiken ta fart i teleoperatörernas nät. Satelliter och fiberoptiska kablar blev allt vanligare som härmed dramatiskt ökade kapaciteten, vilket i sin tur krävde helt nya datorbaserade system. De gamla telestationerna byggdes om med ny teknik och personal som kunde hantera detta anställdes.
Vi var 8 st. som jobbade med det här på Sjöviksbacken. På grund av att det hela tiden uppstod driftproblem som skulle lösas så blev det rätt många övertidstimmar och sena kvällar.
Men med den alltför låga hastigheten på den här tidens modem så upplevdes videotex som segt.
Det gamla Televerket blev Telia med ett antal egna bolag. Ett av dessa var STS- TeleCom (Scandinavian Telecommunication Services AB). STS var ett projekt som startades av de nordiska länderna via bl.a. Tanums satellit-staion. Man erbjöd till företag satellitförbindelser till andra länder världen över. (Scania, SKF, Modo m.fl.)
Senare tillkom STI (Swedish Telecom International) som bildades när datatrafiken blev allt mer internationell. Allt fler fiberoptiska kablar lades ut mellan världens länder i världshaven. Alltfler satelliter runt jorden kom att användas för telekommunikation. Både telefon och datatrafiken ökade drastiskt. Fiberoptiken i kombination med satelliterna krävde nu ett kontroll och övervakningssystem världen över.
Men till dess försvar skall sägas att här började det som gjorde, att företag och allmänhet, fick upp ögonen för det som internet kom att bli informationsbärare för.
I Hammarby Riksstation blev allt flera nätverk för den internationella tele/data trafiken installerade och driftsatta. Det från England inköpta Timeplex-systemet var hjärtat i det här. STI byggde nätet och hade funktionsansvaret.
Teleoperatörerna blev världen över nu tvingade att börja samarbeta. Därmed öppnades vägen för internet.
INOC (International Network Operation Center) tillkom i de flesta större länderna. Dess uppgift var att övervaka och rätta till trafikavbrott mellan länderna. Ett exempel: alla data och tele-förbindelser försvann med Japan. Det blev anstormning med felanmälan till INOC. Efter kontakt med INOC i Tokyo, som haft flera tornados och fällt ner sin satellitantenner, upprättades förbindelser via andra länder.
Den här tiden jag arbetade med, VIDEOTEX, STS,
STI och INOC, var intensiva och lärorika år.
Thom Jaxhagen.
