Torgdagen i Hemse
i förgår var ovanligt liflig, ehuru köplusten ej var särdeles stark. Af de omkring 300 djur, som ditströmmat, blefvo väl omkring 100 sålda. Prisen vexlade betydligt. Oxar från 100 till 175, kor 30-105 samt hästar, hvaraf var ringa omsättning 200-300 kr. stycket. Af d.s.k. "russen" voro inga synliga. Här vill jag anmärka, att en sorts hästar, som ibland utbjudas som skogsruss, blott äro en afart, som uppkommit deraf, att ett sto af russrasen betäcks av en större vanlig hingst. (5 sept) (1883)
Gotlands historia är känd och beskriven av historiker och forskare. Framförallt 1600 - 1700 talen och tiden dessförinnan. 1800-talet har inte beskrivits på samma sätt. Många pensionärer som släktforskar idag, men även den yngre generationen, har anförvanter från 1800-talets Gotland. Då är det just detta århundrade som är intressant, hur framlevde de sina dagar i den miljö som då var rådande på Gotland?
Själv har jag tagit axplock från årtiondena ur boken FRÅN FARS OCH FARFARS TID som ett hjälpmedel att försöka förstå den här tidens strapatser och oro, men även glädjen och förnöjelsen i det vardagliga livet. En sammanfattning i grova drag har jag dristat mig till att göra, då framförallt de händelser som kan ha påverkat livsstilen, tiden mellan 1820-1920. Under denna tidsperiod levde och verkade min Farfar, Farmor, Morfar och Mormor på Gotland. De levde på södra delen av Gotland, därav flertalet notiser därifrån.
När jag som släktforskare söker mina gotländska rötter besöker jag ofta biblioteket . Där hittade jag en 490 sidor tjock bok som beskriver Gotland under 1800-talet, FRÅN FARS OCH FARFARS TID, en mycket intressant läsning som blir ett kulturhistoriskt komplement till kyrkböcker och husförhörslängder. Här beskriver journalisterna från "anno dazumal" vad som hände lokalt ute i socknarna. Det finns också bidrag från ortsbefolkningen med fotografier.
Samtliga bilder är från bokfilmen FRÅN FAR TILL FARFARS TID. Gotlandskonst AB Visby 1973. Det får bli en blandning av gammalsvenska och komprimerade utdrag från denna bok, av de delar som närmast kan ha berört mina anfäder på Gotland. Gården Jaxarve i Rone låg bara ett huntalal meter från gränsen till Hemse, så under min uppväxt kände jag mig nog mer som "Hemsebo". Ett municpalsamhälle med bank. affärer och företag där det mesta hände och utvecklades. (Thom Jaxhagen).
Lantposten inrättades av landshövdingen Jacob Cederström så att även enskildas brev och handlingar med säkerhet kunde försändas vissa dagar i veckan. Det var jämte myndigheternas brev, även den enskildes brev som kronobrevbärarna tog med sig på landshövdingens uppmaning.
Ja, till och med att om postpenningar till Visby postkontor medskickades, därifrån få sina brev utan vidare bestyr fortskaffade till vilket postkontor som helst utom Gottland.
Efter att fåren klippts, tvättas de med mjölk blandat med lite koksalt och vatten, för att bota fårskabb och få bort fårlusen. Ullen sades härmed bli mycket bättre och växer fortare.
En huskur mot hosta gjordes av linfrö, lakrits och russin som kokas i vatten och sedan silas, tillsätts med bröstsocker, rom och vinätticka. Intages 2 matskedar vid sänggående.
Värderingen av landsbygdens jordar och lägenheter beräknades år 1829 till 3.811.208 Riksdaler. Visby stad till 373.666 Riksdaler.
Den 16 januari 1828 förolyckades postbåten från Visby till Öland. Det två postförarna och 2 medresenärer omkom och hittades söder om Visby medan båten återfanns norr om staden. Postväskan hittade man först den 23 januari. En insamling till de efterlevande uppgick till 434 riksdaler.
En skuta avgick från Stockholm mot Visby hösten 1824 med hemvändande resenärer. Båten var överlastad med folk och man hamnade i en svår storm med snöyra vilket fick till följd att de under svåra förhållanden drev ned till Ösel. De förblev borta i dryga 2 månader och återkom först på julafton till Visby. Där möttes de av svartklädda sörjande släktingar, såsom döda.
Kronprins Oscar kommer med Ångfartyget Ellida, efter 10 timmars segling, från Västervik till Visby den 15 juni 1829. Det var en njutning med stora festligheter under dessa 5 dagar besöket varade. Förutom Visby besöktes Fårösund, Slite Roma och Fardhem. Det var närmare 200 år sedan en kunglig person besökte ön. Folkmängden uppgick till 39136 innevånare, varav 4100 i Visby.
Det var tillåtet att bränna brännvin hemma för husbehov, men förbjudet att dricka kaffe. Dock fick man inte utföra olovlig bränning för "vinnande av bättre utkomst" som det hette. Detta kunde resultera i böter från 3 till 65 Riksdaler eller fängelse vid vatten och bröd samt beslag av utrustningen.
Roma kungsgård hade på 1830-talet Gotlands största bränneri där arbetarna fick sin lön i brännvin.
Tillståndet i de norra socknarna 1837 var inte de bästa då missväxt av råg och potatis medfört brist på mat, både till människor och djur. Samtidigt kokade brännvinspannorna både dag och natt. Brännvinet fanns i riklig mängd samtidigt som det klagades över bristen på mat och spannmål. Arbetare och Torpare kunde få sin mesta avlöning i brännvin.
Ångfartyget Gotland kunde den 30 maj 1838 "icke fullgöra sin tur från Stockholm till Westerwik, der is låg, från Öland Norra udde ända till Landsort låg is 2 mil till sjös". Ännu den 12 juni låg isen kvar.
Smittkoppor hade utbrutit på ett barn som en gripen kringströvande kvinna på Öland medförde på en fångtransport från Kalmar. Läkaren anser det säkrast att modern och barnet förvaras i Länshäktet. En i båtens besättning har insjuknat, även ett barn i Klintehamn misstänkt ha smittats. Man uppmanas ha noga uppsikt över trafiken mellan Böda och Klintehamn då koppsmittan skall vara vida spridd i Bödaområdet.
Michael Silvius von Hobenhausen utsågs till ny landshövding på Gotland den 5 okt. 1833.
Ännu en postbåtsfärd förolyckades år 1830. Det var två postbåtar från Bödahamn med 8 man ombord som avgick den 27 januari. 7 sjömän och en Sadelmakare-Gesäll från Tyskland. De var framme vid den gotländska kusten, ½ mil nära då de möttes av is och en stark o.s.o. vind. De fick överge en av båtarna. Alla på samma båt drev tillbaka mot den småländska kusten och efter 5 dygn, den 2 febr, möttes de åter av fast is. Tre av dem hade frusit ihjäl, de övriga gjorde en kälke som de la postväskorna på och övergav båten. Medtagna av köld och utan mat i 5 dagar färdades de hela natten när de vid soluppgången fick se land. Två av dem begav sig in mot land för att söka hjälp, de tre övriga stannade kvar vid kälken och postväskorna. De två som först gav sig iväg hamnade på Idö, de tre andra vid kälken med väskorna insåg att de skulle frysa ihjäl innan hjälpen kom fram. De begav sig in mot land och upptäcktes av två fiskare som blev deras räddning, de fördes till hemmanet Hendelöp 5 km från Idö. Omedelbart begav sig åtta lotsar, gående och på skridskor, ut efter de synliga spåren den 2 mil långa vägen till den plats där man lämnat båten, dock utan att finna det man lämnat kvar på isen. Dock gav man inte upp sökandet. Efter anvisningar från de överlevande återfann man de tre postväskorna en vecka senare och posten kunde räddas. De fem överlevande blev intagna på Västerviks lasarett, en av dem var så svårt skadad att han fick amputera både händer och fötter. Ett år senare meddelas i samma tidning att han gick raskt och ledigt på tvenne träben. De övriga hade avskurna fingrar och tår samt svaga kroppskrafter, minnen efter genomgångna äventyr på det vintriga havet bland storm och is.
Borgmästaren i Visby utfärdade i mars 1836 en kungörelse till stadens befolkning att under den mörka årstiden, från den 1 September till sista April efter kl. 21 och under den ljusare tiden av året, från 1 Maj till sista augusti efter kl. 22, ej vistas ute, om inte viktigare omständigheter gör det nödvändigt. Detta med anledning av att "oordentligheter och öfwerwåld" förekommit de senaste veckorna. Husfäder och även Husbönder uppmanas att vaka över Husfolks uppförande. "Polis-uppsigt ensam är otillräcklig att fullkomligt hämma dylika oordningar".
Den 17 november 1836 ankom vid middagstid från Stockholm det i Västervik nybyggda Ångfartyget Gottland till Visby. Kapten Liuten von Borsch hälsades med kanonskott, innevånarnas glädje och förhoppningar. Fartyget hade en ångmaskin på 70 hästkrafter. Fartygets längd var 97 fot och dess bredd 14 fot, djupgående 7 fot. (1 fot=29,7 cm). Dagen innan hade fartyget kl. 8 på morgonen lämnat Stockholm, efter motorinstallation. Efter 5 timmars uppehåll i Södertälje för vedintag gjordes resan i vackert väder med sakta fart, på ca 18 timmar.
Brännvinets inverkan på hälsan skrev man om, bl.a. i Wisby Weckoblad. Måttligt brännvinsbruk ansågs vara en till två supar dagligen bland de bättre samhällsklasserna, tre till fyra bland de lägre. Detta bruk skadar ej, tvärtom anses det ge bättre matlust och öka krafterna samt ge större uthållighet att utföra kroppsliga arbeten. Dock ansåg andra att ökad matlust lurar en att äta mer än man behöver, samt en känsla av tillfällig ökad livlighet som senare tvingar en till sömn.
Gotlänningen var rotfast vid sin torva. Många kom aldrig utanför sin egen socken. Stor del av de åldriga bönderna och än fler kvinnor hade inte varit i Visby, än mindre utanför Gotland. Och sällan kom en fastlänning till Gotland. Endast köpmän och skeppare med spannmålslaster, förutom några bönder som med sina småbåtar lastade med slipsten, ull, skinn, fårkött och rovor, företog resor till Stockholm.
Kalkbruksägarna hade svårigheter att leverera kalk till fastlandet, bl.a. på grund av problem med att kommunicera med berörda. Ett exempel var då det nya Rannsakningshäktet skulle byggas i Stockholm. 1600 läster kalk krävdes för bygget (Skeppsläst är ett gammalt mått på ett fartygs lastförmåga. Från år 1726 motsvarade det 2448 kg). Ägaren till ett större kalkbruk på ön ansåg sig kunna vara med och spekulera på denna leverans. Man reste till Stockholm och presenterade för byggherren sitt anbud, som visade sig vara det lägsta av alla. Men efter det att ett närbeläget kalkbruk i Stockholm yttrat sig, med utlåtande att dennes kalk var starkare och mer tjänligt för murning, drog man sig ur.
Fattigvården i Visby har utmärkt sig på ett hedrande sätt genom omsorg för sina fattiga. I landförsamlingarna däremot finns inte ens en fattigstuga. Här får den fattige sjuke förlita sig på att en hemmansägare vissa dagar skickar mat till dem, som kan vara opålitligt med tanke på matsändarens olika barmhärtighet. Än värre är de för de icke sjuka fattiga som irra omkring med tiggarstaven och utsätts för ständig påminnelse om sitt tillstånd. Nöden tar nära nog död på självkänslan
Fattighuset vi Sixarve i Burs ser ut som en solid mangård i gammal stil, men ingen ville ändå gärna dit in. - Foto E. Hellgren, 1890-talet.
Som ett medel mot sjösjuka rekommenderas en hårt knuten duk kring magens nedre del. Man hindrar därvid inälvorna att kastas omkring i bukhålan samt att gallan hindras komma in i magen, vilket man måste befria sig från genom kräkning.
Den planerade torrläggningen av Martebo myr skapar varje vecka hetsiga insändare i Wisby Weckoblad. Personliga angrepp på initiativtagarna, sakliga uttalanden om nyttan med uppodlingen, skapar många spaltmeter om de Gotländska myrarnas betydelse för öns ekonomi.
Året 1850 inträffade den 29 januari en vinterstorm som sent skall glömmas. Man talar om följder av detta utomordentligt rysliga oväder vars like ingen av de nu levande kan minnas. På landbacken har denna natt 10 liv gått förlorade. I Visby slet stormen bort flera hundra tegelpannor från Domkyrkans södra sida samt plankor från det västra tornet. Under höstmånaderna, inträffade många strandningar och olyckor längs Gotlands kuster.
BISTERT KLIMAT.
Hur våldsam en vinterstorm kan vara på den öppna Visbystranden visar denna bild från "gistrum" utanför Kruttornet. Allting är nedisat som på ett fartyg av det yrande skummet från bränningen. - Foto från 1900-talet. Gotlands Fornsal.
En husbonde och hans son hittades ihjälfrusna i Tingstäde, endast 100 alnar från hemmet. De hade efter "snökastning" på eftermiddagen, begivit sig hem på kvällen en halvmil från hemmet, men blivit överraskade av den alltmer tilltagande snöyran. (1 Gutealn=64 cm).
Skulle den Gotländska bonden var mottaglig för påverkan att förbättra brukningssättet av sin jord. Man menade att det inte bara gick att predika om nyttan med djupplöjning, cirkulationsjordbruk, utdikningar o.s.v. om han inte ser att grannens jord, efter bättre skötsel bär ymnigare skördar. Skottska Farmers och Småländska bönder skulle bosätta sig på Gotland, och de skulle då bruka jorden som de var vana hemifrån.
Rönnbär som innehåller kaffets stärkande beskhet och närande olja, ersätter kaffebönan. De insamlade mogna bären torkas i ugn. De förvaras sedan i lärftpåsar på torrt ställe. Man bränner bären, finstöter dem i mortel och tillreder som vanligt kaffe.
Den 28 juli 1850 hade stora människoskaror samlats i Visby för den stundande solförmörkelsen. 23/24:delar av solen förmörkades av månskivan som inträffade 16.29 e.m. En kall bris märktes och den blekblått och grönt skiftande belysningen var helt underbar. Det högtidliga ögonblicket gjorde ett gripande intryck på alla. På en gård utanför Visby gjordes iakttagelsen på bin som plötsligt återvände till kuporna, hängande i stora klasar utanför flustret till dess ljuset återkom.
Gotska Sandön såldes 1852 till Grosshandlaren Jac. Paterssen i Stockholm för 5700 Riksdaler.
Den 24 januari 1852 hördes ett dån från en explosion över stora delar av ön. Händelsen väckte uppmärksamhet och Lots-Inspektören skyndade ut för att speja efter krigsfartyg. Överallt talades om bergras, tills man fick klart för sig att det hade inträffat en förödande krutexplosion i Stockholm. Tonvis med krut flög i luften i ett kruthus beläget i Kaknässkogen.
I januari 1854 var den första lärkan synlig i Hogrän. Efter att i luften gladeligen slagit sina drillar, satte den sig på ett ladugårdstak. Här slutade den sina dagar, allt för tidigt hitkommen. En säker jägares skott kortade vårdrömmen och den unge sångarens kropp sveptes omsorgsfullt, som med posten översändes till Stockholm. Här togs den emot enl. gammal sed i det kungliga köket.
Äppelträden på ön utvecklar nya stora blommor i oktober månad 1857. Från Skåne meddelas att lantbodar på torget i september sålt andra skörden mogna körsbär.
Det nya Badhuset öppnas 15 juni 1857. Vackert, trevligt och inbjudande mot det öppna havet med sin friska stärkande luft. Fördjupade bassänger och välgörande badgyttja erbjuder både frisk- och sjuk-bad. Man avser att göra badinrättningen talrikt besökt och bereda de besökande stärkt eller återvunnen hälsa. Wisby skall bli hvad det längesedan bort wara: en af Sweriges yppersta badorter.
En tidning i Kalmar skrev smickrande om Visby nya Badhus: En av Stockholm anseddaste läkare, rådde mig att begagna hafsbad, men förordade Wisby. Badhuset, en smakfull rymlig byggnad i Schweitzerstil, innehåller badrum och bassänger, med all möjlig komfort. Hafsvågorna går directe och utan vidare ceremonier in i bassängerna och övergjuta de badande med sina väldiga dusher, medan de friskaste vindar sjunga en i öronen den glada sången om kraft och hälsa.
Den 16 maj 1859 var en oförglömlig dag i Gotlands historia då Ångbåten Berwick förde iland Östersjökabeln från Västervik. Engelska ingenjörer hade under 11 timmar i lungt väder fört iland kabeln in till Kopparsvik. Samma dag Kl. 14 kopplades batterierna in och allt var klart, för att med telegrafen sända iväg de första orden, vilket omedelbart besvarades med blixtens hastighet. Kanonsaluten dånade och allmänna gläjde-rop hördes från den stora folkmassa som samlats. Återstod nu att sammankoppla Visby med Stockholm via trådförbindelser. På kvällen dagen efter hölls festligheter på hotellet i Visby med flera tal om telegrafens betydelse och tacksamhet för den dyrbara gåvan till H.M. Konungen och H.K.H Kronprins Oscar och den övriga familjen.
Den 25 maj meddelades från Västervik att kabeln befanns vara avklippt med ett vasst föremål. En belöning utlovades till den som kunde ge upplysningar om den som utfört detta nidingsdåd. Man uppmanar äldre personer att hos barn och okunnigt folk, inpränta kännedom om den underbara trådens vigt och betydelse för vår ö.
Försök att odla sockerbetor (Hwit-betor) påbörjades och visade sig vara lämplig på den Gotländska jorden. Kungl. Hush.-Sällskapet hade innan uppmuntrat till denna odling som ansågs vara bra som boskapsfoder, men även för framställning av sirap. På Lillåkra i Barlingbo kunde man från egna odlade betor framställa tolfhundra marker hvitbets-sirap. (ca 250 kg). Man uppmanade bondgummor och husmödrar att smaka på denna sirap. Då man lätt kunde framställa den själv skulle det vara en stor penning-besparing för Gotland.
En journalist från tidn. Svenska Arbetaren skrev om Gotland som ett härligt och gott land, en riktig blomstertuva i Östersjön. Här har man inte de stora städernas kvalmiga egendomsägarnas yppighet vid sidan av fastlandets många torpares fattigdom. Gotland har inga herrgårdar och vet inte hur det går till på dessa gods med 10 - 30 hemman och mer. Här på ön anses man rik om man äger 1/2 till 1 hemman, och klarar sig med en säker utkomst.
Gotlandsbonden beklagar sig dock över sin fattigdom och jordens ringa avkastning. Han tror inte att nöden är långt större och mera allmän på andra sidan havet och att få landskap har så bördig jord som Gotland.
H.K.H. Prinsessan Eugenie köper mark vid Högklint och bygger hus på den höga klippan Getsvältan med utsikt över kusten och det vida havet.
En sommar när hon bodde här på ön for hon en vacker dag ut i sin vagn tillsammans med sin hovdam. Naturen var som en vacker tavla, hon njöt av det vackra landskapet när vagnen for tätt förbi en förfallen stuga. Från stugan hördes högljudda gråt som väckte prinsessans uppmärksamhet. En stark kontrast till den vackra tavla naturen gav henne. Hon befallde hovmannen att stanna och gå in och titta efter hur det stod till. Nå? frågade prinsessan. Åh just ingenting svarade hovmannen. Prinsessan var inte nöjd med svaret. Hon klev ner från vagnen och steg in genom den låga stugdörren. Där inne låg en sjuk moder omgiven av många barn, smutsen och den instängda lukten. Prinsessan tog sig tid och tog noga reda på allt om henne, for raka vägen hem och beordrade hovdamerna att sy kläder av linne och bomullstyger, hon tagit fram och klippt till. När allt var klart åkte hon tillbaka till stugan, gick in och delande ut det hon hade med sig. Modern var inte länge ensam med sina bekymmer och glädjen var stor i hennes fattiga stuga.
Den första Lokomobilen kom till Gotland 1863. Tillverkad hos Munktells i Eskilstuna drog den igång Tröskverket från Öfverumsbruk den 14 okt. 12 tunnor korn i timmen klarade verket av, men enligt tillverkaren skulle det ha klarat 20 tunnor i timmen.
Vidare bildades ett bolag för att upprätta trafik mellan Visby och landsbygden med ett Landsvägs-lokomotiv. Den omfattande aktieteckningen bland allmogen var ett bevis på att jordbrukarna insåg nyttan med att underlätta trafiken, till och från staden. Ansökan till Länstyrelsen avslog dock tillståndet med motiveringen: Länstyrelsen har af skäl, att ett lokomotiv, som skulle komma att befara landsvägarne, blefve för den allmänna säkerheten vådligt och för trafiken hinderligt, afslagit den gjorda ansökningen om tillstånd att på Gotland få använda landsvägslokomotiv.
På södra Gotland konstateras en genomgripande förändring i befolkningens levnadsvanor. Stora summor utgår från Gotland för kaffe, socker, sprit, siden, kläder och övriga lyxartiklar. Lyxen har på senare tid trappats upp hos både hög och låg. En betydlig inskränkning är nödvändig om befolkningen inte skall duka under i längden. Dock har myndigheternas påstötningar varit misslyckade. Den föreslagna reformen härför ansågs alltför genomgripande och mötte stort motstånd. Väl är det en sanning att mången husfader önskar en inskränkning i de dryga årliga utgifterna, men icke så få borde likväl rygga tillbaka för att dermed, på föreslagna sätt, göra en början, osäkra huruvida de icke af sina vänner blifva kritiserade, misstydda eller kanske t.o.m. ansedda för antingen blifva snåla eller narraktiga.
Underhållet av hamnarna har hitintills allmogen fått utföra, f.o.m. 1866 befrias man från denna skyldighet. De upptagna hamnavgifterna samt övriga avgifter tillfaller Lanthamnsfonden som förvaltas av Länstyrelsen.
Gotland anses ha outtömliga rikedomar av marmor, sandsten och kalklager, vars värde på senare tid glömts bort. Särskilt den bearbetade marmorn passar för export och skulle ge en god arbetsförtjänst till öns befolkning.
Gotlands Stenhuggeri Aktiebolag bildas och allmänheten uppmanas teckna aktier. Man räknar med en vinst på minst 22 % årligen. Man föreslår, i Visby, en förädlingsverkstad med ångmaskin som driver såg-, svarv- och slipverkstad. På Stora Karlsö, i Lye och Garda finns kalksten och marmor av mycket hög kvalitet.
Burgsvik är en Gotlands äldsta och största lanthamnar.
På bilden ser man den långa bryggan och magasin med
flistak. - Foto från slutet av 1800-talet. Gotlands Fornsal.
Bonden som skulle uppföra en byggnad pålyste detta i kyrkan med att ange de aktuella dagarna då byggmaterial och annat skulle hämtas: socknemännen samla sig då och köra ett par dagar med lust och gamman utan någon betalning, kaffe och s.k. kalasmat vankas i öfverflöd. I hvarje hus finnas uton vanliga sura brödet, äfven hvetebröd eller s.k. kaka.
Superiet har de senaste åren betydligt avtagit, och man ser nu mera sällan berusade personer. Ett visst krogliv förekommer i handelsbodarna, även ner till den minsta lilla affär, som finns över hela Gotland. Här kan man köpa brännvin, cognac och vin.
I Hemse bildades 1867 ett nytt provinsialläkaredistrikt för större delen av Gotlands södra härad. Här ingick följande församlingar med tillhörande annex: Alskog, Garda, Näs, Burs, Fardhem, Eksta, Levide, Alva, Hablingbo, Havdhem, Grötlingbo, Öja, Vamlingbo. Folkmängd 16.000. Provinsialläkaren gör en del uttalanden om Gotlänningens livsstil och lynne och det skapar en del uppretade ortsbor.
Man borde mer ägna sig åt jordbruket, än att fiska strömming i havet som binäring, den bördiga jorden åsidosätts, boskapsskötseln ligger nere och djuren svälter på vintern. Då mjölktillgången är otillräcklig har man inte lärt sig bereda ost, och på sommaren ges mjölköverskottet till svinen. Strömming tillsammans med salt och torrt fårkött utgör den dagliga kosten. Man dricker kaffe i stora mängder, en husbonde har årlig kostnad för kaffe och socker på över 300 riksdaler. Allmogen lever utan veklig fattigdom, de klarar sig i allmänhet bra.
Lyxiga kläder och överflöd av tyger finns nu hos köpmännen. Westgötahandlare ger långa krediter när de vandrar kring och säljer sina varor. Gotlänningen ses som mycket gästfri som gärna delar med sig av husets förmåga. Besökande i bondens hus bjuds ofta först en sup och sedan kaffe med vetebulle, 3ggr om dan serveras kaffe med bulle.
Gotlänningen borde vara hurtig. öppen, livlig och modig, de är komna från raska förfäder. Dessa egenskaper tycks ha upphört när man idag ser med vilken tröghet och lättja arbetet utförs. Dessutom tages hvarje tillfälle till hvila från arbetet noga i akt; ett sådant tillfälle är alltid då en resande färdas förbi, ty då upphör liksom på en gifven signal arbetet, och så länge den resande finnes inom synfältet återtages icke spaden eller plogen; men nyfikenhet och pratsjuka torde vara gemensam för alla öbor.
En annan av orsakerna tycks vara, att prästernas löner "auktioneras bort", den av de sökande prästerna som nöjer sig med lägsta lönen blir församlingens präst. Han får inte den oberoende ställning att verka, och föra ut det moraliska budskapet, då han på tvivelaktiga vägar vunnit sin befordran. Detta tillsammans med handelsklassen som i än högre grad har bidragit.
En interiör från doktorsbostället i Hemse. - Bilderna inlämnade av provinsialläkarens sonson, dr Owe Brydolf, Stockholm.
Anonyma Insändare i Gotlandstidningarna svarade med att börja tacka sin läkare: hr Doktor! Gotlänningar hafva med en mun försäkrat, att ni ej blott är en utmärkt skicklig läkare, men därjämte oegennyttig samt en ömhjertad menniskovän, som aldrig räknat stegen till plågans läger: och tack och heder vare eder alltid därför!
Men man tyckte att en läkare efter endast ett par år, inte med säkerhet och rättvisa kunde döma Gotlänningen efter vad han sett på en del orter där han samtalat med några av dess innevånare. Att förstå Gotlänningens livsstil och lynne låter sig inte göra om man inte sätter sig in i: dettas utveckling under långa pröfvande öden, hvaraf uppkommit ett eget lynne samt egna seder, bruk och anlag. Man menade att det kanske inte alltid var så lätt att förstå för vanliga människor, alla samverkande orsaker till dess nuvarande tillstånd. Kritiken avslutas med följande: Att utan allvarligare kännedom döma om land och folk är lika litet samvetsgrant som att utan anatomisk kunskap försöka en operation; då får man ursäkta om någon af de sargade patienterna låter lite illa.
(Anonyma insändare i Gotlands Tidning 1867). Läsa mer om Hemseläkaren....
Gotlands läns nyaste tidning skrev 1869, att man tacksamt konstaterat folkskolans upprustning med betydligt bättre undervisningsmaterial. Även det noggrannare valet av lärare och lärarinnor har bidragit till en betydligt bättre undervisning. Glädjande var också att man i flickskolan lade mera vikt på handslöjden, så att färdigheter i att lappa gamla kläder, stoppa strumpor o.s.v. kunde övas.
Sveriges första kvinnliga läroverkslärare var Betty Pettersson från Visby. Hon blev också den första kvinnan i Sverige som tog studentexamen. Vid 22 års ålder flyttade hon till Stockholm och arbetade där hos en baron och senare en friherrinna. 1871 tog hon studentexamen vid Nya Elementarskolan, 33 år gammal. Hon kom sedan till Uppsala 1872 där hon avlade akademisk examen 1877. Betty Pettersson föddes i Visby den 14 sept. 1838. Fadern var sadelmakare. Hon hade gott läshuvud och gav med framgång privatlektioner i bl.a. matematik.
Människans hälsa var angelägen, den svenske läkaren d:r A. E. Goldkuhl uttalade följande: före och kring midnatt är den bästa sovtiden, att ej äta för sent eller för mycket, att klä om till nattkläder och tillse att bädden är ren och sval, samt kroppen rentvättad.
Den 18 maj 1875 avrättades mördaren Tektor på Stenkumla backe. Socknens husbönder och tjänare uppmanas komma till avrättningsplatsen, men nyfikenheten var inte så stor. Dock inkallades ca 500 lantmän, mot eller med sin vilja att bilda den s.k. spetsgården och därmed åse halshuggningen.
Jernväg på Gotland
Järnvägen var på tal och ett allmänt samtalsämne. Under våren 1870 gjorde majoren Adelsköld på enskilt initiativ, tillsammans med andra intresserade personer, en resa mellan Follingbo och Hemse där han sammanträffade med bl.a. prosten i Burs, samt en del hemmansägare och handlande på Ronehamn. Överlag var intresset från husbönder och allmänheten stor. Man ansåg att det hela skulle gå med vinst, och ett förslag på järnväg mellan Visby - Havdhem inlämnades till Kungl. Maj:t. Debatten pågick länge i de gotländska tidningarna, stundvis hetsig.
Det första tåget för allmän trafik avgick från Visby till Hemse den 15 sept. 1878. ca 200 betalande passagerare inbringade ca 500 kronor.
Lok Nr 2 med namnskylten Hemse levererades från Nydqvist & Holm 1877.
Konungen inviger jernvägen
Tisdagen den 10 sept. invigdes Gotlands Jernvägar av Konungen Oscar II med pompa och ståt. Visby hade smyckat sig med äreport in till Donnersplats och girlanger med flaggor på husen. Den svenska flaggan syntes på ringmurens torn och folkvimlet var betydande. Solen sken fram när kungen avslutat hälsningstalet till banan och förklarat den öppnad.
Invigningståget med åtta passagerarevagnar passerade stationerna där ortens hela befolkning tyckts stämt möte. Framme i Hemse samlades gästerna inte långt från stationen i en lummig skogspark till en stor festmåltid för 500 personer. Det vackra vädret, den vackra naturen, den goda maten och dagens betydelse gjorde festligheterna i Hemse till ett minne för livet. Konungen talade varmt inte bara till de 500 gästerna vid bordet, utan också till de långt flera åhörare som samlats kring festlokalen.
Ägaren av marken och hela den hage där festen försiggick, Jakob Mattson, bjöd ut skogsdungen till salu för 1000 kronor, som inget blev av.
Mormor plockar blodiglar.
I Hejdeby i Kräklingbo lefver en gammal hedersgumma, af gammal som ung i trakten kallad Mormor, hvilken ehuru hon uppnått den höga åldern av 89 år, ännu är raskare i sina göromål än mången som ej uppnått ens hälften av hennes lefnadsår. Sin egen lilla handkassa förtjenar den förträffliga gamla med att plocka blodiglar i myrarne, hvilket tillgår så, att mormor vadar ut i vattnet och låter iglarna suga sig fast vid henne. Senast igår var gumman inne i staden och sålde på apoteket härstädes icke mindre än 500 st. iglar för hvilka hon bekom 20 kronor.
(Gotlands Allehanda)
Dyrare hotell i Hemse än Grand Hotel i Stockholm.
Vi lever i en dyrtid och alla hotell har höjt priserna för resande. För ett enkelt boende med en kopp klent kaffe vid hotell Asarfve i Hemse får man betala 4 kronor natten. Enkan Petterson som är delägare i hotell Asarfve erbjuder handelsresande nattlogi till det priset. Det är dubbla priset mot Grand Hotell i Stockholm där man erbjuder furstlig elegans och komfort.
(Gotlands Allehanda 1874.)
Brev från kolonien NEW GOTLAND.
De flesta av kolonins medlemmar lämnade Gotland den 21 maj 1870. Ett hårt väder mötte oss på havet och efter äventyr och besvärligheter anlände vi alla med god hälsa och friskt mod till Kansas den 23 juni. Därifrån färdades en del av oss med häst och vagn 70 mil västerut till Republikan-floden. Vi tog vår mark i besittning den 8 juli och de flesta boningshusen blev klara i slutet på månaden. Här hade tidigare två gotlänningar hösten 1869 bosatt sig.
Fem år senare hade kolonin 15 par hästar och mulåsnor, 3 par oxar, 230 kor och ungboskap, 4 skördemaskiner, 5 slåttermaskiner, 2 sirapspressar och åkerbruksredskap. Hälsotillståndet är gott.
Cloud county Kansas 6 Aug. 1875.
Fridlys Sjöfågeln
Lyckade resultat med ejdern.
Sedan ejdern blivit fridlyst på vissa orter under hela året, och för övrigt under den årstid då den lätt kan utrotas, tillsåg jaktsällskapet att vårda jakten, samt hålla efter dem som överträder gällande jaktstadgar.
Man ansåg att liknande föreskrifter även borde gälla annan sjöfågel såsom gravand, svärta, storskrak, sillgrissla och tordmule. Det minskade antalet häckande sillgrisslor och törd syns på Karlsöarnas branta klippor. Här fanns tidigare sjöfågel i milliontal. På senare år kommer jägare från Karlsöarna med båten fylld av hundratals sjöfåglar, vars enda värde är dess fjädrar.
Jaktsällskapet har samlats utanför konsul L. Cramers villa i Ronehamn. Stående längst fram i vagnen konsuln själv och mitt framför vagnen Landsfiskalen H.S. Swallingson.
Amerikaarv
En gotlänning från Botvide i Grötlingbo, Johan Petter Dahlman, som i Visby lärt sig skomakaryrket, reste för 40 år sedan till Amerika och bosatte sig i Columbia. Han förvärvade där jordegendomar och är nu en välbärgad man. Han hade syskon i Grötlingbo och Havdhem som han skrev flera brev till, men har aldrig fått något svar. Han ville testamentera sin förmögenhet till syskonen och därför bett om hjälp att eftersöka om några släktingar finns i livet. En systerdotter i Visby, en fattig änka med flera barn, samt andra syskonbarn i Grötlingbo och Havdhem fick ta del av underrättelsen och glädjen blev stor.
Teknikens triumf
Ett muntligt samtal mellan Visby och Hemse, beläget fem mil härfrån, skulle väl i gamla tider hafva räknats bland underverkens antal. Och dock går sådant i våra dagar för sig med största lätthet!
Då det igår på f.m. vid ett tillfälle ringde på vår telefonapparat, hördes en bekant röst så tydligt och klart, som hade det varit från det närmaste grannskapet, helsa god morgon från - Hemse. Experimentet som utfördes med tillhjelp af jernvägens telegraftråd och en af Ericssons apparater, utgör ett nytt bevis på dessa apparaters utomordentliga känslighet och förmåga att återgifva den talandes röst.
(Gotl. Allehanda 1 sept. 1885)
Häftigt snöfall med storm inträffade härstädes igår middag och varade under hela natten, hvarigenom betydligt med snö nedkommit. Kusten häromkring är fortfarande blockerad af is.
(1 maj 1881)
Näktergalen slår sina drillar
Överallt i de täta skogs-lundarne omkring Burgsvik smekes örat nu af näktergalens silfverklara toner såväl om dagen som isynnerhet under de stilla aftnarne och nätterna. (30 maj 1882)
Tusenskönor, blåsippor
Vuxna å kalljord vid Brunbergs betning och i full blomning, har man sändt oss som prov på tidens ovanliga blidhet.
(Gotl. Allehanda, 9 december 1884)
Gotlands fornsal som under våren inflyttat i egen lokal, vid Strandgatan midt emot postkontoret, öppnade i början af juli 1880 sina portar för allmänheten. Till ett lärorikt och intressant besök inbjudes allmänheten fyra dagar i veckan.
På Stora Karlsö tändes igår qväll för första gången en bland Östersjöns mera märkliga fyrar. Fyren med tillhörande byggnader är uppförd under inseende af ingenjör J. A. Höjer, som dermed skapat sig ett varaktigt minnesmärke i svenska fyrväsendets historia. (3 okt. 1887)
En lokomobil som på jernväg fraktats till Vestervik, ankom hit i tisdags med >Sofia<. En dylik har förut anländt hit och tre andra väntas hitkomma, hvilka bestälts från England för bearbetande af den massa skog, som af senaste stormar blivit kullvräkt. (18 mars 1882)
Arbetslöshet
Omkring etthundra arbetare samlades idag vid 8-tiden på stora torget. Under god ordning rådgjorde de med varandra om åtgärder som borde vidtas för att skaffa arbete. Därefter tågade man till drätselkammarens ordförande på Tranhusgatan, bankdir. Pettersson, där tre representanter frågade om det fanns något arbete som kunde utföras för stadens räkning. De hänvisades vidare till hamndirektionens ordförande konsul Ekman, som nyligen erhållit ett anslag på 2.000 kronor till hamnarbeten, och meddelade att om de styrkte att de var mantalsskrivna i staden, inom en vecka kunde få arbete. Lungt och stilla skingrade sig därefter arbetareflocken. (Gotl. Allehanda 28 jan. 1880)
Stånga torvfabrik med torvupptagningsverk och torklada omkring 1880. Genom torvfabrikerna fick man möjlighet att ekonomikst utnyttja vissa delar av de torrlagda myrarna, som eljest var otjänliga för jordbruket.
Första kreaturstorgdagen
Kreaturstorgdagen i onsdags var den första i sitt slag i Visby. Talrikt besökt syntes flertalet besökande, bevara de gamla traditionerna, och snarare gästa staden för att göra sig en glad dag. Antalet kreatur var stort men omsättningen liten. Priserna för skogshästar 50 - 100 kr, arbetshästar 100 - 350 kr, oxar 200 - 350 kr paret, ungnöt 30 - 70 kr, kor 50 - 80 kr. Djuren var uppställda utan ordning och oredan var stor. Det anses nödvändigt att ändringar vidtas till nästa år.
(Gotl. Alleh., 17 sept. 1880)
Hästens väntan på husbonden kunde ofta bli lång på Visby marknad, och det krävdes ofta av honom att han själv kunde hitta hem. Fanns det bara hö eller havre i bakvagnen tog han emellertid sin väntan lungt.
Nykterhetsrörelsen
Under året har nykterhetsrörelsen fått rätt vidsträckt utbredning på vår ö, i det ett tiotal goodtemplarloger nu utöfva en ifrig verksamhet inom länet. Ett talrikt besökt extra storlogemöte hölls i sommar här i Visby, hvilket af allmänheten omfattades med lifligt intresse. Äfven till vår ort har den märkliga abetarrörelsen utbredt sig, i det en arbetarregering här i Visby uppstått, hvars verksamhet redan tagit ganska stor utsträckning. (1883)
En snabbfärd
Utfördes sistlidne tisdag från Visby till Hemse, då en ung gymnasist efter slutad årsexamen vid högre allmänna läroverket skulle begifva sig till hemorten. Färden företogs med egen velociped nämde morgon vid 4-tiden från staden. Vid Klintehamn gjordes uppehåll af omkring en timme, derpå fortsattes resan från sistnämnda plats med ökad hastighet till vägskälet vid Levide handelsbod, en väglängd af 1 mil på 20 minuter, hvarefter framkomsten till Hemse skedde vid 8-tiden på morgonen. (Gotl. Allehanda 10 juni 1886)
Foto, Olivia Wittberg i Hemse.
En legendarisk bondspelman
En av Gotlands bästa bondespelmän genom tiderna. Nils Fredin från Flors i Burs socken, allmänt bekant under namnet "Florsen". Han är född d. 30 nov. 1823. Hans första läromästare var Ola Laugren från Hallbjens i Lau; sedemera spelade han för en slägting, klockaren i Alskog. Af den musikaliske virtuosen O. Laurin (bror till C.J.O. Laurin) fick han också någon ledning äfvensom noter, men då han ända till 30 års ålder allt jemt spelade efter gehör, ansåg han det lönlöst att lära sig krångla med papper. Han började spela på en fiol med en sträng, sedemera köpte hans far en "rigtig" fiol för tolv skilling.
Alltid gerna sedd och anlitad har enligt egen uppgift utfört musik på 266 bröllop i 30 socknar.
Vid ett bröllop i Levide hade man glömt stråken, men "Florsen" hittade på råd: han såg sig om efter något, som kunde duga till stråke, och fick sigte på en tobakspipa. Han tog ur skaftet och strök på ena sidan litet "konfonium", och se, det blef stråke af! Sedemera fann han den rigtiga uppstucken öfver "himmeln". En annan gång hade man strukit talg på stråken; då fick ett spanskt rör tjenstgöra i stället. Blef han uppbjuden till dans, hvilket ej sällan hände, så skötte han tillika musiken; för resten kan han, när så behöfs, konsten att samtidigt slumra och spela.
(M. K. Ny Illustrerad Tidning 1885)
Det växande Hemse
Hemse, beläget 5 mil söderut från Visby är i ständigt framåtskridande, och har f. n. 5 a 600 innevånare, men platsen består som vanligt på landet af spridda hus och gårdar, som gifva Hemse ett oregelbundet och ej synnerligen trefligt utseende. På grund häraf har nu följd af en för nämnda plats framåtskridande synnerligen nitisk personlighet, fil. dr. Settervall, några sakkunniga män utarbetat en plan för att från egorna i Hemse taga af ett område, på det att (nya hus uppstå i mängd) med afseende på byggnads- och brandstadgan Hemse må blifva en köpings like.
I Hemse finns länets folkhögskola, belägen cirka 10 minuters väg från järnvägsstationen. Skolan är fördelad på 2 tvåårskurser. F. n. har 1:sta kursen 19 - och 2:a 7 lärjungar. I sistnämnda kurs undervisas hufvudsaklingen i jordbrukslära, veterinärkunskap och landthushållning, hvaremot första kursen hufvudsakligen är afsedt för andra ämnens genomgående.
Vidare finns i Hemse ett rätt stort apotek, postkontor samt tvenne handelsbodar. Värdshus finnes 2 stycken, det s. k. nya värdshuset, som den 1:ste sistlidne Jan. öppnats af fru Julia Procope, och "det gamla", som sedan några år innehafves af hr Myhrer.
(1886)
Utvandare till ett antal af 140, mestadels från Gotlands södra socknar afgingo härifrån i söndags med ångf. Tjelfvar för att på skilda vägar begifa sig till Amerika.
(1890)
Elektrisk belysning i stället för den klena gasbelysningen på våra gator, är man betänkt på att införa härstädes. En komite för behandling af ärendet är tillsatt. (1892)
Mormoner lära finnas på Gotland till ett antal af 51. Uppgiften lemnades häromdagen på en mormonkonferens, där det tillika meddelades att verksamheten här legat nere, men nu åter upptagits. (1893)
Emigrationen tilltar
Utvandringen från Gotland tilltager i betydlig grad. Sålunda avreste med senaste lägenheter mer än 75 emigranter för att öfver England vidare begifva sig till Amerika. 1891 uppgick antalet emigranter till 517 st,
Släckta fyrar
Äfven Fårö fyr är sedan någon tid släckt, då öppet vatten icke synes på något håll. Då vi nyligen erforo att Landsorts fyr släckts, skulle båda dessa fakta alltså vittna om att så godt som hela Östersjön norr om Fårö är full af is.
(22 feb. 1893)
En fonograf, den Edisonska talmaskinen, förevisas fr. o. m. i morgon några dagar å Smedmans hotell. Fonografen låter, bland mycket annat smått och godt, höra Björneborgsmarschen spelad af Vendes artillerimusik, Marseljäsen, visor af Lars Bondesson, deklamationsnummer af flere skådespelare. (Gotl. Allehanda 9 juni 1893)
Influensa grasserar svårt härstädes. Äfven på landsbygden härjar sjukdomen. Det fuktiga vädret, den gråa kalla disiga luften äro gynnsamma faktorer och fortfar väderleken sådan skall naturligtvis sjukdomen skörda sina offer. (dec. 1891)
Ymnig afkastning
I dessa dagar upptogs å en O. J. Olsson, Stora Mafrids i Westergarn, tillhörig åker ett potatisstånd, bärande 207 st. potatis, af hvilka en del voro ganska stora; alla dessa efter en enda fröpotatis, visande en nästan exempellös fruktbarhet. (Okt. 1892)
Till det nya operahuset
i Stockholm kommer från Herman Lindströms stenhuggeri härstädes att levereras omkring en tredjedel af allt för den väldiga byggnaden erforderligt kalkstensarbete, mest ornerade delar och listverk, de senare af sten från Kappelshamn. (1894)
Kroppsagan i skolan
I sammanhang med vissa smärre ändringar i hittills gällande reglemente för stadens skolor har skolrådet vidtagit en skärpning i paragrafen om lärarens rätt att utdela aga. Enligt reglementet har aga icke fått utdelas annat än efter föregående upprepade varningar. Nu har skolrådet för sin del beslutat, att lärare må äga rätt att vid svårare förseelser omedelbart aga den brottsligare eller försumlige. Samtliga ändringar skola underställas domkapitlets pröfning.
(14 okt. 1893)
Sina nya tiokronorssedlar
har Gotlands enskilda bank i går släppt ut i rörelsen. De äro utgångna från Bradbyry, Wilkenson & Co:s sedeltryckeri i London. Papperet i desamma syns vara godt och starkt och den stålgråa gravyren är särdeles fint gjord. Den bruna bottenfärgen är emellertid icke synbarligen vacker. Särskildt sedlarnas baksida ter sig mindre tilltalande. (2 dec. 1893)
Emil och Elin Kristiansson från Hemse
ett sportigt och modernt par.
För velocipedåkare beslöto stadsfullmäktige i går att antaga följande ordningsstadgande: Ej må någon färdas å velociped i staden eller inom dess område å andra gator, vägar, promenader och allmänna platser än sådana hvilka äro upplåtna för körande eller ridande;
Den, som färdas å velociped åligger;
att öfverallt och särskildt å promenad-
platserna färdas varligt,
att vid möte med ryttare eller åkdon hålla till vänster,
att vid färd förbi häst, som som ledes, hålla åt den sida, der föraren går,
att förbi gående eller åkande äfvensom i gatuhörnen färdas sakta samt att på tillräckligt afstånd alltid gifva signal med ringklocka eller annat lämpligt lystringsmedel,
att stiga af velocipeden vid möte med eller passerande förbi häst, som visar sig orolig eller eljest, då det för undvikande af olyckshändelse är af nöden, och
att efter mörkrets inbrott medföra tändt ljus i lykta, så anbragt, att skenet synes på afstånd.
Den som bryter mot dessa bestämmelser böte från och med 2 till och med 50 kronor.
Stadgandet hade af drätselkammaren affattats efter de i lektor Höjers förut omnämnda motion antydda principerna dock med någon modifikation.
(13 sept. 1893)
Gotlands första kvinnliga velocipedist sågs idag rulla undan med god fart på en 400-kronors maskin nere i Studentallen. De tog sig alldeles icke illa ut - tvärtom.
(27 juli 1894)
Är ni velocipedist, så bör ni icke försumma att ta er maskin med er. Gotland är i själfa verket ett paradis för velocipedister. Dess landsvägar äro i vanliga fall hårda och släta som golf, och där de slingra sig fram mellan fälten, skärande itu ängar och skogar, erbjuda de präktiga tillfällen till landsvägsridt.
(Ny Illustrerad Tidning maj 1898)
Med gumphjulande trilljannar af båda könen nödgas vi snart taga i tu riktigt på skarpen. Det minsta man har rätt att fordra är väl ändå, att inte odjuren släppas lösa, innan de lärt styra sina maskiner något så när rakt fram. I går e. m. kom en liten mamsell vinglande vägen fram nere på strandpromenaden. Hon manövrerade så behändigt, att hon riktigt nog lyckades åka omkull en 5-års flicka, som i fallet slog sig alldeles fördärfvad i ansiktet. Och inne på s. k. fiskaretorget visade en halffull och av denna anledning mer än vanligt vinglig slyngel prof på sin skicklighet genom att efter bästa förmåga bjuda till att i tur och ordning rida öfver en hel familjs medlemmar från far och mor till minsta pojken.
Det var gårdagens meritlista, liknande ha många föregående dagar haft att uppvisa. Men nu råda vi trilljannarna att för framtiden bättre se sig om och bättre taga sig i akt för attentat mot medmänniskors lif och lemmar, för annars skall här bli annat af, det vilja vi lofva.
(Gotland 9 maj 1898)
Visby rådhusrätt. För ovarsam framfart med velociped dömdes kontorsbiträdet Ernst Ekman till 10 kr. böter.
(Gotland 14 juni 1897)
Långfärd. Fårösund 8 sept. Gotland och Fåtö rundt på velociped har en ung fyrtjensteman vid Gotlands lotsfördelning nyligen rest. Utom de att bägge öarna berests strandlångs, ha de också korsats med riktning från norr till söder. Under färden ha de flesta fyrar, kyrkor och herrgårdar besökts.
(Gotl. Allehanda 10 sept. 1894)
Två fröknar på velociped ha i dagarna besökt vår stad och ämna hjula Gotland rundt. I förgår bicyclade de i Badhusparken och trillade, sanningen att säga, riktigt snällt. De hurtiga flickorna äro lärarinnor från Stockholm. De resa utan förkläde, hvilket bör smickra oss gotlänningar. Ty det bevisar, att de ha stort förtroende till gutarnas ridderlighet.
(Gotlänningen 28 juni 1895)
Första kampanjdagen vid Roma sockerfabrik var gårdagen. Visserligen ha i närmare 14 dagar bettransporterna till bruket försiggått, men i gåt morgse begynte på fullt allvar de kombinerade maskinerna i de väldiga hallarne sättas igång. Stenkolsrökenfrån de sex eldstäderna under pannorna bolmade högt mot hösthimlen, och ångmolnen pustade ut i brusande, krampaktiga strömmar från den jättelika fabrikskolossen, som nu fått lif på fullt allvar.
(Gotl Allehanda 12 okt. 1894)
Sockerhanteringen. Vilken givande inkomstkälla sockerhanteringen blivit för vårt län framgår med all önskvärd tydlighet genom en jämförelse mellan utbytet av den med betorodlade jordarealen och värdet av den härifrån utförda spannmålen under förlidet år (1895) Sockerskörden på 1800 tunnland har nämligen givit till export över 2900 ton råsocker, som representerar ett värde av omkring 11 hundra tusen kronor.
Rättegång och polissaker.
Visby rådhusrätt. För att ha lämnat häst utom tillsyn dömdes i dag drängen E. Strömslund, , Tule i Halla, samt Hemmansägare H. P. Bendelin, Laux i Kokrunne, och O. Pettersson, Myra i Martebo, var och en till 2 kronors böter.
(Tidn Gotland, 10 febr. 1895)
Visby rådhusrätt.
För utslående af orent vatten på förbjuden tid fick pigan Lydia Pettersson böta 2 kr.
(27 sept. 1897)
Telefonen gör sitt segertåg. Den Gotländska telefonnätet räknar sin början från 1882. Ledningarne till de första 50 abonnenterna upplåtas för trafik 15 aug. samma år. I juli 1883 tillkom den 37 kilometer långa ledningen till Slite. Abonnenternas antal uppgår nu till 162. Antalet apparater förenade med nätet, utgjorde 54 st. år 1882 samt har nu ökats till 230. Lednigarnes sammanlagda längd som 1882 var 22,5 kilometer, uppgick vid senaste årsskiftet till 629 kilometer. Alla dessa siffror visa hvilken rask utveckling det gotländsak telefonnätet genomgått.
Regeringen har anvisat 500 kr. till polisstyrka på landet i Gotlands län. (Gotlänningen 1896.)
Visby centralstation expedierade 1889 243.807 telefonsamtal.
En telefon från början av 1890 - talet.
Tillhör Telegrafmuseet.
När Visby fick elektriskt.
När el-ljuset kom.
Elektriska ljuset är begärligt
Elektricitetsverket i gång. Idag har för första gången vårt elektricitetsverks maskiner satts igång, t. v. för att ladda ackumulatorerna. Maskineriet fungerar utmärkt. (12 dec. 1904)
Den sedan nio år tillbaka för vår stad brännande frågan om införande af ett nytt belysningssystem fann i går sin slutliga lösning på ett sätt, hvartill vi för vår del vilja lyckönska vårt samhälle. Staden beslutade anlägga elektricitetsverk.
(Gotlänningen 12 juni 1901)
Belysningsfrågan afgjord. Stadsfullmäktige hafva med 17 röster mot 8 bifallit hrr af Ekenstams m. fl. motion af den 14 okt. 1902 att på bränneritomten eller annan lämplig plats för en summa af 180.000 kr. anlägga elektricitetsverk.
(Gotlänningen 14 okt. 1903)
Vår nya belysning. Om måndag sker profbelysning på en del gator, och nästa torsdag tror man att våra gamla oljelyktor, såväl som våra nya lux-, definitivt få öfverlämna sin befattning åt elektriciteten. (Gotlands Allehanda 17 dec. 1904)
Gotlands torfvindustriaktiebolag
hade i går konstituerande sammanträde härstädes, därvid bolagsordning antogs och val af styrelse och revisorer förekom. Bolaget har till ändamål att efter inköp Myre torfvfabrik i Martebo, där styrelsen har sitt säte, idka tillverkning och försäljning af bränntorfv och därmed förenlig industri. Bolagets aktiekapital skall utgöra minst 15.000 och högst 45.000 kr.
Framtidens bränsle.Torfvindustrins betyd-else för vårt land bör numera hvar och en tänkande människa ha klart för sig. Den kvantitet torfv, användbar till bränntorv, som finnes i Sverige går löst på millioner ton och kommer att räcka en ofantlig tid framåt så att icke är det skäl uti att låta dessa våra slumrande skatter hvila.
Torvfabrik å Rone Myr Till öfverståthållareämbetet ha löjtnanterna Axel Gottfrid Brunnström, grefve Carl Ridderstolpe och direktör Georg Wiberg i Stockholm samt konsul Gustaf Cramer å Ronehamn inlämnat stiftelseurkund för Svenska torfvindustriaktiebolaget, som med 100.000 kronors minimi- och 300.000 kronors maximikapital aktier å 1000 kronor skall å Rone myr upptaga torfv, tillverka och försälja torfvkol och torfvfabriketter.
(12 apr.1901)
Ett gotländskt bondbröllop.
Avfärden till, och vigselproceduren i kyrkan växlade mycket beroende på avståndet mellan bröllopsgården och kyrkan.
I äldre tid var ett bondbröllop på Gotland en långdragen historia. Första lysningsdagen besöker fästfolket vänner och anhöriga för att anskaffa; Bruttbonde, Bruttöverska , Marskalkar, Tärnor, Skaffare, Skaffarmor, Ungskaffare, Skaffarjungfru, Spelmän, Kokamor, Kärlvaskerska och Öltappare.
Minst 8 dagar före bröllopet kommer Kokamor och börjar tillreda maten. Tidigare har man då slaktat, malt och mältat. Man åker till stan och handlar konjak, rom, punsch som skall vara väl tilltaget för att räcka till ett hundratal gäster.
En Marskalk rider 8 dagar före bröllopet med inbjudningskorten till gästerna. Präktigt klädd och i vild fart spränger han fram på vägarna och klatschar med smällsvepen som skall ha rött skaft och vita skinnremsor.
Dagen före bröllopet samlas en del gäster på bröllopsgården och vid 2-tiden på eftermiddagen börjar tärnor och marskalkar att klä ungmansstången. Den består av en mer än 12 meter hög gran som kvistas och skalas, men med toppen kvar, och en bindad girlang som viras runt från toppen ner till mitten av stången. Den reses mitt på gården. När man kommer från kyrkan går man runt den och på kvällen när man visar sig likaså.
Vid infarten till bröllopsgården reses en äreport som bindes av granris eller eklöv, klädd med band och rosetter. Grannar och bekanta reser äreportar på vägen till kyrkan. Vid trappan reses granar eller björkar och dörren runt om girlanger. Kyrkan kläs på bröllopsdagen, stora björkar vid ingången och i koret på sidan om altaret, en matta framför beströs med blommor och en ranka med blommor och grönt runt.
På bröllpsgården håller brudgummens ungmansdräng ett tal till bruden med varsel om brudgummens ankomst. Brudgummens vagn kör in, bruden går fram och Bruttbonden talar till brudpar och föräldrar. Musiken spelar upp och man tågar in.
Snabbfotade Gamlingar.
En ovanligt kry och pigg åldring, Ström från Alva, som sannolikt vandrat jorden rundt många gånger i den vägsträcka han sammnlagt gått, är bosatt i Hemse. Gubben är nu 80 år och hans namn är Ström. Han var i unga år trumslagare och känd för sina talanger att underhålla sällskap med allehanda upptåg och historier. Snabbfotad och uthållig var han det bästa post- och telegrambud, man kunde få tag i. Flera gånger har S. tillryggalagt vägen mellan Hemse och Visby, 5 svenska mil, på 5 timmar och senast i fjol gick han från Vall till Hemse, cirka 4 mil på 3 ½ timme.
Gubben Ström är trots sin höga ålder mera kry och rörlig än mången yngling och få äro helt säkert de som skulle uthärda en kapplöpning med 80-åringen
Travtävling. Han täfvlade mången gång med hästar under sina färder på Gotlands landsvägar. En gång "gick" han med ett viktigt bref från Visby till Burgsvik och tillbaka igen, en sträcka af 14 mil på en tid af 24 timmar. En annan gång sprang han i sällskap med en skjuts från Visby till Kllinte, vid framkomsten voro hästarna hvita af skum. På förfrågan af "Strömmen" om de omedelbart skulle färdas längre tillsammans hade han erhållit nekande svar af skjutsbonden, som tillade: "Gud bevare för att jaga lifvet ur hästarne".
(29 maj 1901)
"Katten" Karlsson var ett av de senare 1800-talets allmänt kända gotlands- orginal. Han skötte "gångposten" mellan Visby och lands- bygden och var ett slags gotländsk "löparnisse" även i den meningen att han alltid sprang mil efter mil utan att förtröttas, ett verkligt ämne till en maratonlöpare. Han anlitades också för allehanda ärenden som krävde största snabbhet.
Telefonkabel till Gotland afstyrkes. Sthlm. 6 mars. Statsutskottet afstyrker bifall till öfverste Björlins motionom anvisande af medel för åvägabringande af telefonförbindelse mellan Gotland och fastlandet. (1900)
Med uppsättning af rikstelefon-stolpar har man nu hunnit till både Hemse och Klintehamn. Utsträckning af trådar börjar omedelbart. (20 sept. 1902)
Huru och hvad skall jag deklarera? är en fråga, som hvarje skattskyldig med en inkomst af 2.000 kr. eller därutöfver måste ställa sig, då själfdedlaration f. o. m. nästa år blir obligatorisk.
(25 okt. 1902)
Ronehamn-Hemse jernväg. Tillstånd har meddelats Ronehamn-Hemse jernvägsaktiebolag att upplåta banan för allmän godstrafik. Tåghastigheten får dock på intet sätt öfverstiga 25 km. i timmen.
(Stockholm den 5 febr. 1903)
Hvad stort sker sker tyst. Priset på brännvin är sedan några dagar af spritbolaget härstädes förhöjdt med 5 öre pr. liter till kr. 1:35.
(1 mars 1905)
Telefon i stället för telegraf. K. m:t har medgifvit , att Ronehamn-Hemse Järnvägsaktiebolag må för sin järnväg tillsvidare använda telefonförbindelse i stället för elektrisk telegrafledning, dock att order om tågmöte ej må meddelas per telefon.
(Gotl. Allehanda, 20 febr. 1904)
Hemse i början av 1900-talet.
I Storgatans förlängning ligger apoteket och t. h. därom läkarbostaden. Den stora byggnaden längst till höger tillhör Duse & Melin. - Bilden av Rune Bärnhielm, Hemse.
Luxljusets landvinningar.
Den första luxlampan i Hemse municipal-samhälle tändes i morgon afton. Lampan som är af 700 normalljusstyrka, har af handlaren Albin Duse inköpts från Visby stad och har placerats utanför hr. Duses handelsbutik. Denna lampa torde dock icke blifva den enda i samhället, ty förslag om inköp af 4 a 5 luxlampor för samhällets ytterbelysning föreligger vid nästa municipalstämma.
(22 nov. 1905)
Barnens Dag härstädes synes komma att omfattas med lifligaste intresse af de personer, som ha vilja och förmåga att medverka. Vid gårdagens sammanträde å Arbetareföreningen var entusiasmen allmän, och vi torde således ha att emotse ett godt resultat af denna vår första barnens dag. (13 juli 1906)
Man kan alltså som en sammanfattning säga, att Visby första barnens dag var ovanligt lyckad och att den lofvar godt för ett kommande års barnens dag - ty har vi väl börjat, så får vi väl äfven fortsätta.
(Gotl. Allehanda, 23 juli 1906)
Olof Ronander och hans hustru Maria - Bilden insänd av Gösta Ronander, Ronehamn.
Den första gotländska spelmanstäflingen. Det var en högtidsstund för oss i lördags att få samlas på läroverkets högtidssal till den första gotländska spelmanstäflingen, att få samlas omkring det ädlaste, somännu lefver bland Gotlands allmoge, dess af ålder beundrade och älskade folkmusik.
Den äldste bland de täflande, 84-årige filolveteranen Ronander från Rone, måste ledas upp på musikestraden, men väl uppkommen dit och placerad på en stol, tycktes den småväxte odalmannen plötsligt ha återfått sin ungdom, och i gammaldags mollskrud klädda polskor, hvilkas namn förglömts, trollades nu fram af de krokiga fingrarna.
(4 juli 1908) Läsa mer om Olof Ronander....
Där hade vi en af de gamla krut-gubbarna från forna tiders glada bröllop, Ronander från Rone, 84 år gammal och den äldste af de täflande, en af den be-kante Florsens vanlig-aste kompanjoner.
Det var sålunda icke utan en viss spänning man emotsåg, hvad dagen skulle bjuda och i viss mån kan man säga att resultatet blef vad man väntat.
Gotlänningen, 27 juli) 1908.
Gotländsk velociped. En velociped af gotländsk tillverkning har nu förts ut i marknaden. Fabrikör Hugo Wigström i Visby har nämligen i dagarna utsläppt de första exemplaren af en på hans verkstad tillverkad cykeltyp kallad "Hansa". (9 juni. 1906)
Till Hoburgen med auto-mobil. Ett mindre sällskap företog under gårdagen en utfärd härifrån till Hoburgen med paviljongens automobil. Den nio mil långa vägen tillryggalades på 4½ timmar, däri inberäknat en kortare frukostrast och ett par andra uppehåll.
(13 juni 1910)
Fartens tjusning. Automobilerna börja bli alltmer vanliga här på ön. Den modernaste af dem och minst hästskrämmande torde vara den som inköpts af handelsagenten E. Christersson. Hans nyinköpta Fordbil står till de resandes och att man kan komma fort fram med den därom vittnar följande uppgifter om tid och körslor t. ex. Visby-Fårösund, Fårösund-Visby 4½ timme och en färd Katthammarsvik och tillbaka 4 timmar.
(9 aug. 1910)
Emigrationen från Gotland. Under 1910 utvandrade till främmande världsdelar 179 personer från Gotlands län, däraf 177 öfver svenska och 2 öfver norska hamnar. Under 1909 utvandrade endast ungefär hälften så många, närmare bestämt 99 personer. Från hela riket utvandrade under fjolåret 24.015 personer mot 18.004 under 1909.
(23 jan. 1911)
Turismen. Turistbyrån i Burmeisterska huset har öppnats. Den står under ledning af kapten O. Söderberg och fröken Greta Anschutz. Musielokalerna i huset öppnades i går, likaså turistbyrån vid hamnen, där expeditionen handhafves af fröken Anna Herlitz.
(2 juni. 1913)
Gustaf V besöker Gotland. Det är strålande solsken och mycket folk ä samlat vid hamnen. Tjugo minuter före kl.10 f.m. gick Oscar II till ankars på redden. Under kunglig salut gick kungen ombord på jagaren Munin som förde honom till inre hamnen.
(Gotlänningen 21 sept 1914)
Åskådare torde i lördags ha uppgått 2 a 3000 och i går till 6 a 7000. Kapten Sundstedt fullföljer i eftermiddag sin af Stockholms-Tidningen utstakade plan att flyga härifrån till Kalmar via Ölands norra udde. (Gotlänningen, 8 sept. 1913)
Den första flygningen på Gotland är kanske ett ej fullt sanningsenligt uttryck med afseende på kapten Hugo Sundstedts flygningar på Visborgs slätt i lördags och i går. Luftballonger ha seglat öfver ön i mera tystlåten flykt, och ryktet vill berätta, att en olärd och obeaktad sorts Polhemskille ute i Roma för en del år sedan flög ett stycke förmedelst af honom själv förfärdigat plan.
Emellertid torde Sundstedt vara den första flygmänniska som låtit höra af sig som uppstigande och af lyckan gynnad luftman här på ön. Med sitt Åhlen & Holm-Bleriotmonoplan har han plöjt de första vällyckade fårorna genom gotländsk luft, och han har med sina vackra kurvor ristat sig in i tusentals gutars minne. Att han gynnats af det härligaste väder, må vara ett godt omen för Gotlandsflygningarnas historia. Flygplatsen på Visborgs slätt öster om Lägerlunden var enkelt men praktisk väl ordnad. Redan långt före starten var flygfältet båda dagarna befolkadt med täta människomassor, hvilka särkilt igår hade tätnat betydligt.
Världskriget bryter ut.
KRIGET OFFICIELLT FÖRKLARAT.
Då kungl. serbiska regeringen icke på ett tillfredställande sätt besvarat den not, som tillställts den af Österrike-Ungerns minister Belgrad den 23 juli 1914, ser sig österrikisk-ungerska regeringen nödsakad att själf tillvarata sina rättigheter och intressen och att för detta ändamål gripa till vapenmakt.
Österrike-Ungerns utrikesminister
Grefve af Berchtold
(29 juli)
Särskilda föreskrifter.
Landstormen skall medföra livsmedel såväl för själfva färden till samlingsplatsen som ock för de närmaste dagarna därefter.
(22 aug)
INSAMLING TILL GOTLANDS FÖRSVAR
4 kulsprutor erfordras.
Alla gotlänningar i såväl stad som på land utan undantag böra vara med om denna insamling, som gäller Gotlands försvar. Storleken af det belopp, hvarmed hvar och en vill bidraga, må han själf avgöra. Om hvar och en bidrager med ett belopp motsvarande fjärdedelen af sin kronoskatt skulle insamlingen komma att uppgå till ungefär motsvarande kostnaden för fyra kulsprutor, en till hvaje landstormsområde.
(13 febr. 1915)
Spelmanstävlingar
